Nu var det väll så länge sedan det skrevs något här så att det fåtal personer som bemödar sig att läsa bloggen förmodligen inte ens kollar den längre. Och ja jag har latat mig väldigt mycket, att min högerhand fortfarande inte är hel än, men det beror även på att jag mer eller mindre konstant den senaste månaden mått mellan att må ganska dåligt till stunder av nattsvart ångest, och att det i de lägena har varit svårt att försöka prioritera eller göra någonting alls förutom att tycka enormt synd om migsjälv. Patetiskt månne, men det är så det är.
Jag ska dock försöka göra en ny uppryckning (om man kan säga att jag någonsin gjort nån), handen blir befriad någon gång nästa vecka (såklart samma datum som First Blood spelar i Linköping tack så jävla mycket Gud)
, och då kommer ni kunna läsa mer frekvent om mitt rätt innehållsfattiga liv här.
Stay Tuned!
söndag 25 februari 2007
torsdag 1 februari 2007
efter mycket om och men
Nu var det ganska länge sedan jag skrev här, vilket beror på två saker. Först och främst var det ett tag sedan det hände något som var såpass viktigt att det vart värt att skriva om, och den andra andledningen är att de senaste dagarna har det vart precis tvärt om, jag har haft allt för fullt upp med diverse för att ha tid att skriva om det.
Men hursomhelst här kommer det förhoppningsvis efterlängtade bloginlägget till er kära läsare, sagan om den brutna handen.
Torsdagen den 25/1 vart jag inblandad i en incident som resulterade i att jag skadade lillfingret på högerhanden. Jag hade svårt att röra fingret (speciellt att räta ut det), handen svullnade upp till typ dubbel storlek och det var ömt och gjorde ont. Men jag tolkade det hela som en stukning och sket därför i att gå till doktorn. På fredagen hade jag allt för mycket annat att stå i för att tänka på min skadade hand. Jag skulle iväg till Örebro under helgen på diverse möten, och eftersom handen inte gjorde så farligt ont så var det inget jag tänkte på.
Helgen flöt på utan problem, vad som sades på mötena är inget jag tänker referera här och förmodar att det är rätt ointressant för utomstående, hursomhelst. Jag kom hem på söndagskvällen och handen var fortfarande svullen, morsan tyckte att jag skulle kolla upp handen på vårdcentralen och se om den kunde vara bruten.
Sagt och gjort, på måndagsförmiddagen (4 dagar efter att jag skadade handen) går jag ner till vårdcentralen för att kolla upp det. Doktorn ser bekymrad ut och skickar iväg mig med en remiss om röntgen till centralsjukhuset. Väl där så får jag sitta och vänta en ganska bra stund. Tillslut var det i alla fall dags och det visade ju sig såklart att alla förutom ja haft rätt, skiten var bruten, och rätt rejält med.
Från röntget skickades jag till akuten och besök hos otropeden, där fick jag återigen sitta och vänta rätt länge innan det var dags för undersökning och försök att dra rätt frakturen och gipsa ihop det. Efter en stund fick jag sätta mig i det rummet jag skulle undersökas och vänta på ortopeden. Läkaren var en kille i kanske 30 års åldern som hette Markus och var rätt trevlig men hade rätt torr humor, hursomhelst. Jag skulle lokalbedövas i handen och han sköt in en jävla massa bedövningsmedel med en spruta som var obehagligt lång (ett tag trodde jag på riktigt att han skulle sticka den genom hela handen på mig). När han bedövat så var handen uppsvullen som en vattenballong och såg ut såhär:
Medans vi väntar på att bedövningen ska ta ordentlig effekt så springer läkaren iväg för att ta hand om andra patienter, jag hinner sitta still en stund och fundera lite, sen somnar jag.
Jag vaknar ungefär 30 sekunder innan läkaren kommer tillbaka in i rummet, handen känns som om jag sovit på den ungefär, alltså inte alls i princip.
Jag lägger handen på en vit platta som sitter på en stor maskin. Det är nån typ av röntgenapparat som på två displayer visar livebilder av min brutna hand medans vi sitter och försöker dra rätt den biten som gått av inne i handen. Tyvärr har jag inga bilder på själva genomröntningen men maskinen såg i alla fall ut såhär:
Efter att ha dragit och slitit i min stackars hand ett tag så konstaterade han att det inte gicka att dra rätt, och att detta måste opereras. Han bokade in operationstid till nästa dag, skrev ett recept på smärtstillande, satte tilfällig gipsning på handen, sjukskrev mig och sa tack och adjö.
Nästa dag var det dags för operation. Runt klockan 11 på förmiddagen så satt jag inne på "operation väst" på centralsjukhuset och väntade.
I väntrummet fanns det damtidningar och en TV som antingen visade SVT2 eller Cartoon Network, lagom kul. Dessutom var jag tvungen att ha på mig dom enormt fula operationskläderna. Som såg ut såhär:
Efter en stunds väntan kommer kirurgen in och berättar vad det är de ska göra. De kommer inte skära upp så mycket utan bara göra ett par stigt genom handen för att hålla de lösa delarna på plats, sen gipsa upp det.
Efter ytteligare en kort stunds väntan kommer en sköterska och hämtar iväg mig till narkosen. Där sätter de dropp i armen på mig och lägger mig på en brits, tar av mig den gröna rocken så att jag bara har sjukhusskjortan o sjukhuskallingarna på mig, tar bort det tillfälliga gipset och tvättar av den hand dom ska opereras med nått disinfektionsmedel. Sen
så körs jag in i ett annat rum, där finns det en del maskiner och stora lampor i taket, en till läkare presenterar sig men jag minns inte vad han hette. Sen kör de in narkosmedlet i armen på mig och säger godnatt.
Först händer ingenting, sen blir jag stenhög i 3 sekunder och sen slocknar jag. När jag vaknar ligger jag i en enormt bekväm säng med nån maskin som pumpar inte varmluft under mitt täcke. Folk går fram och tillbaka och det tar ett rejält tag innan jag fattar vart jag är eller ens att jag blivit opererad. Jag är rejält groggy från narkosen och somnar och vaknar flera gånger, blir liggandes i kanske 2.5 timme här allt som allt.
Efter ett tag får jag fika bestående av en kopp kaffe och en macka, sen kommer farsan och hämtar mig.
Efter operationen satte de på ett nytt större gips:
Eftersom det är ömt och gör ganska ont efter operationen har jag även fått lite smärtstillande som jag ska käka, dom ser ut såhär:
Nu ska gipset sitta på en vecka ungefär, sen ska jag in och byta ut det mot en löstagbar skena och gå på nått som kallas "arbetsterapi".
Thats all for now, inget mer att rapportera i denna historia. Fortsättning följer förmodligen.
Men hursomhelst här kommer det förhoppningsvis efterlängtade bloginlägget till er kära läsare, sagan om den brutna handen.
Torsdagen den 25/1 vart jag inblandad i en incident som resulterade i att jag skadade lillfingret på högerhanden. Jag hade svårt att röra fingret (speciellt att räta ut det), handen svullnade upp till typ dubbel storlek och det var ömt och gjorde ont. Men jag tolkade det hela som en stukning och sket därför i att gå till doktorn. På fredagen hade jag allt för mycket annat att stå i för att tänka på min skadade hand. Jag skulle iväg till Örebro under helgen på diverse möten, och eftersom handen inte gjorde så farligt ont så var det inget jag tänkte på.
Helgen flöt på utan problem, vad som sades på mötena är inget jag tänker referera här och förmodar att det är rätt ointressant för utomstående, hursomhelst. Jag kom hem på söndagskvällen och handen var fortfarande svullen, morsan tyckte att jag skulle kolla upp handen på vårdcentralen och se om den kunde vara bruten.
Sagt och gjort, på måndagsförmiddagen (4 dagar efter att jag skadade handen) går jag ner till vårdcentralen för att kolla upp det. Doktorn ser bekymrad ut och skickar iväg mig med en remiss om röntgen till centralsjukhuset. Väl där så får jag sitta och vänta en ganska bra stund. Tillslut var det i alla fall dags och det visade ju sig såklart att alla förutom ja haft rätt, skiten var bruten, och rätt rejält med.
Från röntget skickades jag till akuten och besök hos otropeden, där fick jag återigen sitta och vänta rätt länge innan det var dags för undersökning och försök att dra rätt frakturen och gipsa ihop det. Efter en stund fick jag sätta mig i det rummet jag skulle undersökas och vänta på ortopeden. Läkaren var en kille i kanske 30 års åldern som hette Markus och var rätt trevlig men hade rätt torr humor, hursomhelst. Jag skulle lokalbedövas i handen och han sköt in en jävla massa bedövningsmedel med en spruta som var obehagligt lång (ett tag trodde jag på riktigt att han skulle sticka den genom hela handen på mig). När han bedövat så var handen uppsvullen som en vattenballong och såg ut såhär:
Medans vi väntar på att bedövningen ska ta ordentlig effekt så springer läkaren iväg för att ta hand om andra patienter, jag hinner sitta still en stund och fundera lite, sen somnar jag.
Jag vaknar ungefär 30 sekunder innan läkaren kommer tillbaka in i rummet, handen känns som om jag sovit på den ungefär, alltså inte alls i princip.
Jag lägger handen på en vit platta som sitter på en stor maskin. Det är nån typ av röntgenapparat som på två displayer visar livebilder av min brutna hand medans vi sitter och försöker dra rätt den biten som gått av inne i handen. Tyvärr har jag inga bilder på själva genomröntningen men maskinen såg i alla fall ut såhär:
Efter att ha dragit och slitit i min stackars hand ett tag så konstaterade han att det inte gicka att dra rätt, och att detta måste opereras. Han bokade in operationstid till nästa dag, skrev ett recept på smärtstillande, satte tilfällig gipsning på handen, sjukskrev mig och sa tack och adjö.
Nästa dag var det dags för operation. Runt klockan 11 på förmiddagen så satt jag inne på "operation väst" på centralsjukhuset och väntade.
I väntrummet fanns det damtidningar och en TV som antingen visade SVT2 eller Cartoon Network, lagom kul. Dessutom var jag tvungen att ha på mig dom enormt fula operationskläderna. Som såg ut såhär:
Efter en stunds väntan kommer kirurgen in och berättar vad det är de ska göra. De kommer inte skära upp så mycket utan bara göra ett par stigt genom handen för att hålla de lösa delarna på plats, sen gipsa upp det.
Efter ytteligare en kort stunds väntan kommer en sköterska och hämtar iväg mig till narkosen. Där sätter de dropp i armen på mig och lägger mig på en brits, tar av mig den gröna rocken så att jag bara har sjukhusskjortan o sjukhuskallingarna på mig, tar bort det tillfälliga gipset och tvättar av den hand dom ska opereras med nått disinfektionsmedel. Sen
så körs jag in i ett annat rum, där finns det en del maskiner och stora lampor i taket, en till läkare presenterar sig men jag minns inte vad han hette. Sen kör de in narkosmedlet i armen på mig och säger godnatt.
Först händer ingenting, sen blir jag stenhög i 3 sekunder och sen slocknar jag. När jag vaknar ligger jag i en enormt bekväm säng med nån maskin som pumpar inte varmluft under mitt täcke. Folk går fram och tillbaka och det tar ett rejält tag innan jag fattar vart jag är eller ens att jag blivit opererad. Jag är rejält groggy från narkosen och somnar och vaknar flera gånger, blir liggandes i kanske 2.5 timme här allt som allt.
Efter ett tag får jag fika bestående av en kopp kaffe och en macka, sen kommer farsan och hämtar mig.
Efter operationen satte de på ett nytt större gips:
Eftersom det är ömt och gör ganska ont efter operationen har jag även fått lite smärtstillande som jag ska käka, dom ser ut såhär:
Nu ska gipset sitta på en vecka ungefär, sen ska jag in och byta ut det mot en löstagbar skena och gå på nått som kallas "arbetsterapi".
Thats all for now, inget mer att rapportera i denna historia. Fortsättning följer förmodligen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
