This is lathet

Denna helg har varit ganska underlig, men rätt bra på ett sätt. Torsdagen var det att vara ute och festa, blev arena sedan ankan, var väll inte superskoj men vad göra. Detta ledde ju onekligen till att fredagen blev en mycket slö dag. Satt mest och sov i skolan och hade sovit kanske 2-3 timmar, inte bra.

Sedan blev det att gå ut fredag med, förfesten var ganska rolig, och jag höll det hela tiden på en såpass nykter nivå att det inte kostade ås mycket, varken i pengar eller i hjärnceller.
Jag har tagit ut stiften ut handen med nu så jag är äntligen fri, inget mer gips heller, hurra!

Det finns inte speciellt mycket kul att rapportera från helgens festande, så istället, damer och herrar, tänkta jag bjuda på något av en filmkavalkad. Jag har inte sett mindre än 5 filmer i helgen, plus en del futurama.
De filmer jag hunnit med att kolla på har varit: This is england, Taxi Driver samt Pusher 1, 2 och 3. Sedan lördag eftermiddag har jag i princip inte gjort annat än ligga i min säng och kolla film på datorn. Slött liv.

This Is England:


Denna rulle har det på förhand varit mycket snack om på olika håll. Förväntningarna har varit höga, och efter ganska små godbitar i form av trailers och diverse klipp lite här och där på internet samt en enormt hype från olika independenfilmfestivaler och liknande så var jag minst sagt sugen på att se This is England ett tag nu.

Jag har inte direkt haft några förväntningar på rullen, förutom en vilja att se den, så vad det egentligen var det hela handlade om hade jag ingen aning om från början, förutom att det skulle handla om Skinheads.

Filmen utspelar sig i Margaret Thatchers Storbrittanien och året är 1983. Den unge faderslösa Shaun bor med sin mor i en nedsliten Engelsk kuststad. Shauns far har dött i krig och hans mor kämpar på för att försörja sig själv och Shaun, som är 12 år och går i skolan. I skolan är han en ensamvarg och har inte mycket vänner, och titt som tätt hamnar han i slagsmål över saker som att hans kläder är gamla, slitna och inte moderiktiga. En dag träffar Shaun ett gäng skinskallar när han är påväg hem från skolan. Skinskallarna visar sig vara ett gäng trevliga killar, speciellt Woody som behandlar Shaun med både vänskap och respekt, och efter inte lång tid är han en del av deras gäng, med allt vad det innebär.

Saker och ting kompliceras dock av att Combo, en äldre skinskalle och gängets ledare, kommer ut från fängelset. Combo är aktiv i National Front, ett rasistiskt parti, och den bekymmerslösa vardagen som tidigare rått i gruppen förändras radikalt, och unge Shaun hamnar i mitten.

Det är svårt att beskriva exagt vad This Is England handlar om, för även om det är en historia om en del av en pojkes uppväxt så är det lika mycket en historia om den engelska arbetarklassen i början av 1980 talet. Om Thatchers våldsamma, nedslitna och hopplösa england, och om en generation av unga män och kvinnor som inte hade någon framtid eller någonstans att ta vägen.

Det har gjorts gämförelser mellan denna film och exempelvis Romper Stomper, något jag inte tycker är speciellt rättvist. Det kanske beror dels på att jag faktiskt alldrig gillade Romper Stomper, tycker den är grymt överskattad, och dels för att jag tycker att allt är bättre i This Is England. Miljöerna, tidsperspektivet, fotot, kläderna och framförallt karaktärerna tycker jag är bättre. Karaktärerna är genuina och har ett djup och lämnar intryck som det är långt ifrån alla gånger man får med i filmer. Speciellt Shaun och Combo är mycket bra, likaså skådespelarna som spelar dem. Och 14 åriga Thomas Turgoose som spelar Shaun är en av de bästa barnskådisar jag sett på mycket länge.

Nu kanske det verkar som om jag höjer denna rulle till skyarna, ok det är långt ifrån det bästa jag sett men jag kan inte göra annat än att rekomendera den. Bästa filmen som gjorts på temat helt klart, spöar Romper Stomper med hästlängder.

Mer om helgen kommer...