När man inte trodde att det kunde bli sämre.

Ja, då ljög man alltså för sig själv en gång till. Herregud, en sanning man borde ta och lära sig är att det kvittar hur djupt du lyckas sjunka, och hur dåligt du lyckas må, det finns alltid utrymme för saker och ting att bli lite sämre på ett eller annat sätt.

Den rent av fruktansvärda ångesten som kände för att hälsa på idag vet uppenbarligen inga gränser, den skulle kunna få den mest hårdhudade främlingslegionär att ligga i fosterställning på golvet med självmorstankar. Så här sitter man, bakfull bortom alla gränser som en självömkans apostel och frågar sig varför man ständigt ska utsätta sig själv för det här.
Om saker och ting var dåliga när jag vaknade igår, ja då vet jag inga ord som beskriver det tillstånd jag befinner mig i just nu. Det är samtliga gårdagens känslor plus mer, på crack.

Jag tycker så enormt synd om mig.

I övrigt såg jag "thank you for smoking" igen idag. Inte för att mitt sinnestillstånd direkt tillät mig att uppskatta den rullen som så sig bör, så är endå de typ första 45 minuterna faktiskt enormt roliga. Bland de smartare och mer underhållande komedier jag sett på skitlänge, klart bäst i sin genre sedan "office space". J K Simmons är stundtals fan lysande.