Everyone that we hold so dear gets lost in the static of the passing years.

Ja, då var 2007 cirka en vecka gammalt. Saker börjar återvända till det normala och just nu sitter jag hemma. Min storasyster är på besök från London och vi har firat hennes 35 års dag med tårta och fika. Det känns väldigt bra att ha henne här eftersom vi i princip inte känner varandra och inte umgåtts nästan någonting utanför större familjesamankomster, känns lite underligt, men bra. Kan säkert vara bra om man vill fly iväg till London nån gång när ekonomin tillåter, något jag mer än gärna gör. Undeligt detdär hur man kan vara så nära släkt med någon som man är med ett syskon utan att ens i princip veta någonting om den andra. Men att det är mer än 13 år mellan oss gör ju såklart sitt.

Nyåret var riktigt bra, man kom iväg från Karlstad för en gångs skull. Under 2005 åkte jag ganska ofta iväg till olika ställen o gjorde olika saker, träffade folk osv. Det var väldigt skönt att göra, men det har jag inte gjort alls lika mycket under det år som gått, det har mer handlat om samma lägenheter, samma natttklubbar, samma folk och samma bakfyllor vecka efter vecka och månad efter månad. Hela apatin har varit enormt mycket större. Det var kul att komma iväg till Göteborg o träffa nya människor i en stad man trotts allt inte varit i sådär jättemycket.
Vi får se hur det blir längre fram.

Nu vet jag i alla fall vad jag ska göra för att inte upprepa de saker som jag inte var nöjd med under förra året, hur jag ska ta mig vidare både fysiskt och mentalt. Jag måste skaffa mig ett fokus, eller flera fokus, och lyckas jag inte med det så vet jag inte riktigt vad jag kommer lyckas med överhuvud taget. Hursomhelst, att klara av skolan och skaffa ett jobb är prio nummer ett, det är lixom det det hela hänger på. Att skaffa körkort och att bli fysiskt starkare och vålmående är också något jag vill prioritera.

Det kommer innebära mindre alkohol, mer tankeverksamhet och motivation. Självdiciplin är något jag har enormt lite utav men om saker inte tas tag i nu snart så kommer det fan alldrig hända. Det är den känsla med jag går runt med mest hela tiden just nu, för en gångs skull får det bära eller brista, denna gång löser det sig inte av sig själv.

"So , learn to be alone. Find comfort in the solitude. Harden your heart and build unbreakable will. It's the only way you'll ever survive this world."